lördag 18 februari 2012

Om ett hat utan slut...

Idag har jag mött det igen, det oresonliga, välartikulerade och retoriskt spänstiga hatet. Hatet som inte riktigt har någon mottagare, som bara kastas ut som ett försvar för sina egna rättigheter och för sin egen präktighet. För en stund sedan läste jag en bloggpost  i religionskritikern Anders Hesselboms blogg med meningen:


"Träffar man en rimligt intelligent person, är denna med mycket stor sannolikhet ateist."


Detta var skrivet som ett svar på en artikel av Natalia Kazmierska i Aftonbladet idag. Utan att ha läst den artikeln kommentarade jag till Anders på Twitter och hamnade mitt i en verbal eldstrid. När jag i efterhand läste artikeln ändrade jag mig inte alls. Artikeln är inte alls "skit" som Anders uttrycker det. 
Det är  i mötet mellan troende och icketroende människor som det händer något, Det intressanta för mig är just mötet. Mötet med alla människor, utan att först värdera dem om de är värda min uppmärksamhet eller inte. Det finns människor som väljer en helt annan strategi. Anders Hesselbom är en av dem. Här är hans svar på vad Twitterkonversationen  gav honom.                         



4 kommentarer:

  1. Ett "möte" ska inte behöva innebära acceptansen av att en grupp är mindre värd än en annan. För mig är detta möte vardag, eftersom jag har kristna (och muslimer) i min familj. Vi reagerar - och reagerar kraftigt - när någon gör en poäng av att en grupp är mindre värd. Detta är inte bara något som jag som ateist gör mig skyldig till. Vi har lång väg att gå, innan ateister får ta samma plats i samhället som troende, därför att samhällets reaktion när en muslim, jude eller kristen missaktas, är ofta starkare än när samma drabbar en ateist. Jag är mycket stolt över att tillhöra ett sällskap där man, oavsett tro, reagerar lika starkt på missaktning mot troende som ateister, och min kamp handlar om att detta ska sprida sig. Oavsett vad man tycker om det, träffar man en rimligt intelligent person, är denna med mycket stor sannolikhet ateist. Träffar man en rimligt intelligent person, är denna med lika stor sannolikhet troende. Jag vill betona ateisten i denna mening av två orsaker: Det var ateister som missaktades (vilket jag tror att Malin är lika upprörd över som jag) samt att påpekandet att en rimligt intelligent person mycket väl kan vara ateist är en provokation som jag personligen - i egenskap av ateist - vill avdramatisera. Hade jag försvarat en troende grupp, hade jag "predikat för kören". Låt mig exemplifiera genom att säga att Kazmierskas påstående att "få människor kan vara så världsfrånvända som ateister" trots allt inte väcker samma reaktion som det hypotetiska påståendet att "få människor kan vara så världsfrånvända som kristna", vilket enligt mig är lika befängt. Detta önskar jag att man kunde se.

    SvaraRadera
  2. Malin, jag förstår inte hur du kan se något av värde i Kazmierskas artikel. Vad är bra? Den var i alla fall inte inbjudande till samtal.

    Bara det att hon tog utgångspunkt i de Botton, någon som jag uppfattar det tänker som du och absolut inte som Anders, störde mig. De Botton önskar verkligen samtal med troende och han bidrag säkerligen med mer än sin del till hjälpverksamhet

    SvaraRadera
  3. Vi pratar runt varandra. Jag återkommer till den aktuella meningen. A.H.s resonemang kring sannolikheternas storlek förbryllar mig, i hans kommentar ovan. Hur kan en sak å ena sidan ha stor sannolikhet medan dess motsats samtidigt kan ha stor sannolikhet? Vad är det för retoriskt knep här jag kan ha missat? Artikeln i Aftonbladet är inte jättebra, men definitvit inte "skit". Den borde vara tankeväckande för alla aktiva Humanister. Är det så här man ser på Humanister? Man kan faktiskt se den så "förhatliga" sista meningen som en ärligt ställd fråga. Allt beror på vilken förförståelse man har och hur insatt man är i problematiken, vilket en journalist iof borde vara. Men man behöver inte alltid se det röda skynket fladdra så fort det skrivs om ateister utan fundera också över innehållet. Definitionen a-teist stör mig inte eftersom den kommer från en tusenårig religiös norm. Människan är en religiös varelse. Många människor har naturligtvis inte valt att vara troende, utan blivit påtvingad av socialisering och norm. Såklart. Sedan finns det en minoritet som själva valt att vara ickereligiös och i den minoriteten finns vi, ateisterna.

    SvaraRadera
  4. Det är ingen dikotomi, Malin. 23% tror på Gud, resten gör inte det. Båda är "normalt". Dessutom, ilskan över att inte alla synsätt respekteras, kan ha fler orsaker än "hat" - det resonemanget är en grov förenkling.

    SvaraRadera